Nu när det varit varmt i några dagar har barnen velat vara ute utan jacka så jag tänkte fixa lite nya långärmade tröjor eftersom de mesta börjar bli för smått igen (dom växer värre än ogräs).
Jag använde mönstret Raglan hoodie with a twist till båda och gjorde luva till Lilla och muddade Mellans. Båda tygen är french terry, men det lila tyget i Lillas är vanlig bomullsjersey och halsmudden på Mellans är av muddväv.
Jag gjorde Mellans i storlek 122 (han ligger mellan 116 och 122 just nu) och jag gjorde Lillas i storlek 116. Hon håller på att bli för stor för 104 och jag hade inte någon 110 uppritade och orkade inte rita av nytt så jag tänkte att det är bättre om den är lite för stor… men det passar riktigt bra! (den är bara lite lång i ärmarna. Jag passade på att mäta om henne efter fotograferingen och hon är 104cm lång så det är visst dags att rensa bort alla 104:or. Våra barn har alltid varit långa och stora men Lilla tar verkligen priset. Inte ens fyllt 3 år och redan i storlek 110.
Mellans intresse för Paw Patrol håller på att svalna så det här blir nog bland de sista till honom, men lilla gillar dom också så det är bara att fortsätta med hennes kläder på det tyget jag har kvar.
Måste få visa min nya bästa vän också! Jag har letat efter en ärm-strykbräda ett tag men inte hittat det någonstans. När jag fyllde år för några veckor sen fick jag en av mina föräldrar (dom hittade den på bauhaus). Det är så bra! Det är verkligen mycket lättare att pressa muddar på kläderna nu.
Mellan har gått in i en dinosaurieperiod och jag har svårt att förstår hur jäkla mycket han kan om dom. Vi har köpt en massa böcker och spel och han kan namnen på över hundra dinosaurier (och uttala dem- det kan inte jag) och även en del fakta. Det är inte illa för en 4-åring! Eftersom jag också blir ”ganska” manisk i mina intressen gillar jag ju att hjälpa till med dom så självklart kommer det att bli lite dinosauriekläder också. Första plagget ut blir ett par dinosauriebyxor med förstärkta knän eftersom Mellan alltid kryper runt på golvet och river upp alla byxor.
Knäna är förstärka med en lapp svart stretchjeans från ett par av svärmors gamla jeans. Jag lade mönsterdelen för byxorna på mellan och förlöste måtta ut vart knälappen skulle vara och klippte sedan ut en lika stor del att sy på. Det är lite svårt att se på bilden men jag har sytt på knälappana med hjälp av 5 vågräta sömmar.
När han står upp ser dom ut att hamna ganska långt ner men när han kryper sitter dom faktiskt i perfekt höjd. Jag valde att göra storlek 122 även om han nu är en 116, så att han kan växa i dom. På grund av benmuddarna släpar ju inte de långa benen i marken det har fungerat riktigt bra. Benmuddarna i stl 122 var dock lite förstora för honom så jag mätte hans ben och ändrade storleken på det sättet.
Jag får fortfarande inte riktigt till det med tvättråd och storlekslappar som jag vill så det är bara att fortsätta att bråka med det. Här sydde jag bara på en storlekslapp men den hamnar för långt in så man kan knappt se vad det står, men det är ju bättre än inget. Om någon har tips så mottages det tacksamt!
Sammanfattningsvis är jag nöjd och Mellan älskar dom också. Jag tycker att det var lite synd att benen blev så lika i hur trycket är placerat, helt ogenomtänkt och av en slump, men nästa gång så får jag nog se till att ändra nivåerna lite. Mellan har också önskar snöre i midjan på byxorna så vi får se om jag lägger till det i efterhand när jag får ord/tid eller om det får bli på nästa par (han är i behöv av fler byxor och t-shirts som tur är).
När min Syster såg mina elefantbyxorna blev hon lite sugen på att låta mig göra ett par till henne också (jag trodde att jag skulle få tvinga på henne ett plagg så det gjorde mig väldigt glad att höra). Hon fick välja ett tyg och sedan tog vi en kväll för att sy. Hon ville göra dom lite lägre än mina då hon inte gillar byxor som sitter högt på magen och hon ville ha mudd på benen för att slippa trampa på dom.
Syster hittade ett blåfärgat kamouflagetyg (collage med flossad baksida) och vi kunde sätta igång. Jag utgick från Made by RunisEveryday Cozy Pants men klippte ner midjan med 3,5cm jämt över hela mönstret och använde halva muddens höjd. Fickan flyttades ner till den nya midjelinjen och jag ökade fickan med 1 cm. När jag skulle göra benmudden mötte jag helt enkelt Systers ben och kom fram till att 22cm skulle bli ganska perfekt och vi gillade höjden 9cm. Men när jag skulle fästa mudden på byxbenet gick det inte riktigt, mudden kunde inte tänjas så mycket som behövdes då byxbenet var ganska vid nertill, så jag fick skära bort lite av benet. Det slutade med att jag skar bort en triangel (15cmx5cm) från båda sidor av byxbenet. Eftersom det gjordes efter byxbenen blivit ihopsydda blev övergången inte den snyggaste, men det syns inte så mycket när de sitter på.
Byxorna blev tyvärr inte klara den kvällen och sedan kom det lite saker i vägen så det tog ett par veckor innan hon fick dom, men då fick dom tummen upp. Jag såg till att avsluta dom och få dom över till henne nån vecka innan jul eftersom jag hittat ett tyg som jag tänkte göra julklappsbyxor av och behövde veta att allt stämde. Eftersom att såg bra ut var det bara att tuta och köra.
Tyget jag hade hittat/letat fram var ett jerseytyg med pokémon som inte var de vanliga gula pikachu utan lite annorlunda vilket jag gillade. Jag la ut en förfrågan i en av facebook-gruppernas köp och sälj och fick napp. Jag gjorde exakt samma mönster som på de blå byxorna men eftersom jag skar bort sidorna längst ner på byxbenet innan jag sydde samman dem så blev kurvan mycket finare. Jag försökte skapa lite intresse genom att göra insidan av fick röd men jag lät muddarna vara svarta.
Och faktiskt kom Syster till oss på julafton i sina byxor, som hon tydligen stort sett bott i sen hon fick dom. Det gjorde mig verkligen glad att veta att hon gillar dom. Nu har mudden börjar töja sig lite för mycket så jag ska försöka sy in den vid ett senare tillfälle, men passformen annars är super även efter lite töjning.
Hon blev väldigt glad över de nya byxorna och testade dem direkt, dom satt jättebra som tur var och jag är själv lite avis på dom. Dom får mig att tänka på när vi alla 4 syskon satt med våra gameboys och spelade pokémon på bilsemestrarna.
Syster har nu önskat fler byxor så vi ska kika på tyg och se om vi kan köra ett race senare då jag också vill ha fler goa byxor.
Här kommer nästa hemsydda julklapp och det var nog den som tog längst tid av dem alla – trots att det är ett mönster jag sytt många gånger. Klänningen är till min systerdotter och eftersom hela familjen är riktiga naturvänner och ofta gör utflykter tillsammans tyckte jag att grodor skulle passa perfekt.
Till eländet…Först krånglade bandkantaren, det ser bra ut på framsidan men viket har gjort att baksidan blir mycket större. Jag får bara inte till det, jag måste sätta mig och skruva på skruvarna men orkar/vågar inte just nu. Tillslut gav jag upp och lät det vara.
När jag skulle sätta i tryckknappar hade jag inget ilägg till tången som var i rätt storlek (jag trodde alla var ungefär samma storlek) så efter mycket rådfrågande och googlande hittade jag att jag var tvungen att köpa ett set från prym med insatsen. Men första jag köpte blev fel storlek fast för stora så det var bara att vänta ytterligare en dag och åka och köpa ytterligare ett set. Så nu har jag flera insatser som är bara lite olika, jag kommer aldrig kunna hålla isär dem! Jag måste nog sortera min knappar efter storlek i fortsättningen. Men jag tror att det tog ca 6 dagar att göra klart den, att sy tog 1-2. Höll på att bli galen av att tänka knappar hela tiden…
Det var svårt att ta en fin bild eftersom det är mörkt ute i stort sett hela tiden och tyget är så mörkt. Det är mest närbilderna som kan fånga färgerna på grodtyget.
Eftersom jag aldrig använt klänningen jag gjorde till mig själv (hösten kom snabbt) så känns det inte riktigt som jag vågat sy något till mig själv än. Det känns som ett så stort åtagande, större mönsterbitar att rita av, mer tyg att köpa och så ångesten över att hitta rätt storlek. Men jag har velat göra ett par av Runis Everyday Pants, Raglan eller Cozy Dress. Jag har ju mönstret för Everyday Cozy pants så det var en given start. Jag har dock gått runt och haft lite funderingar kring tyget. Efetrsom det blir första paret som blir ett sorts test tänker jag mig dom som ett par hemmabyxor och de kan därför se lite roligare ut än om jag skulle vilja sy till jobbet. Så efter lite letande på Stoff och Stil hittade jag ett fint mönster med elefanter på, jag har alltid gillat elefanter så jag återkom alltid till det och tillslut köpte jag det.
Nu har tyget legat hemma i säkert 2-3 veckor en varje gång jag tänker att jag ska starta gör jag istället ett ”enklare” projekt till barnen. Men så nu i helgen tog jag mod till mig och ritade av mönstret och skar ut bitarna. Eftersom det är mudd och ingen kantning så kunde jag köra alla bitar (utom fickans kantning) i Overlocken vilket gjorde det väldigt snabbt och smidigt!
Dock satt jag och sydde i lördags kväll och som vanligt tänkte jag ”bara lite till, jag är ju snart klar” till det blev alldeles för sent och då blir det alltid en massa misstag. Och samma sak blev det den här gången. Jag lyckades sy ihop överdelen av mudden när jag fäste den på byxorna. Då var kl ca 23 så jag gav upp och lämnade det till i söndags. Jag sprättade loss en lilla biten och lyckades sy dit sista biten utan att använda Overlockens kniv (nya kunskaper varje dag). Det blev som tur var bara ett litet hål i mudden så det sicksackade jag så att det inte skulle kunna gå upp mer. Det gick ganska snabbt att fixa men jag måste komma ihåg att sluta när jag blir trött!
Jag pendlar i affärerna mellan storlek 42 och 44 på underdelar så jag testade att använda storlek 44 på mönstret. Dock var jag lite pessimistisk när det gällde midjan så jag gjorde mudden i storlek 46. Jag valde också att använda längdalternativ 2 (jag vet inte hur jag tänkte där, jag som är kort får ju alltid lägga upp byxor) och det blev för långt så det slutade men jag att jag klippte bort ca 5 cm innan jag fållade byxbenen med 1,5cm. Midjan sitter bra men om jag har något i fickorna så hasar dom gärna ner så jag tror jag ska ta och sprätta bort mudden och korta den lite så att den blir perfekt. Men byxorna är så sköna! De sitter så som jag alltid älskat! Lagom runt mage och rumpa och sedan lite lösare efter låren- helt underbart! Det kommer definitivt bli fler byxor i framtiden!
lite väl långa i längd 2
En sak som jag kommer att ändra nästa gång är sömmen för fickan. Jag tycker att den är väldigt fin men efter ha använt fickan inser jag att den är ganska opraktisk. Vågorna bildar så fickor som inte är så bekväm för fingrarna och jag misstänker att smuts gärna kommer att fastna där. Ska jag använda den sömmen igen kommer jag nog ha en jämnare också in mot fickan för att den ska bli bekväm på insidan.
Jag har velat testa Made by Runi’s mönster Every day Tank Top ett tag. Mest för att jag själv söker linnen som jag är bekväma med men också för att Stora börjar tyckte att det är häftigt med linnen (Jag köpte paketet med både vuxen och barnmönstret så att jag har). Så logiskt nog har jag gjort två linne till Lilla (jag vet, jag vet men det bara blev så).
Jag hittade en stuvbit på Myrins tidigare i månaden och visste att Stora skulle gilla det. Det är lite lättare än vanlig bomullsjersey så jag skulle gissa på att det är någon viscos men är inte säker.
Jag började med att skära ut bitarna till Lillas linne och fortsatte sedan med stora. Men då upptäckte jag att jag glömt byta mönsterpapper och därför klippt ut ett till framstycke i storlek 98. Och tyget räckte inte till ett helt nytt framstycke och bakstycke i storlek 128. Men jag gjorde då så att jag klippte ut ett framstycke och skar ut en rektangel av stuvbiten som blev kvar. Jag tänker att jag senare sa sy ihop den med exempelvis en svart bit så att bakstycket blir tvåfärgat.
I alla fall så har jag nu ett helt linne till Lilla och två halva till Stora och Lilla. Jag gjorde klart det linne som jag hade alla delarna till och jag testade min nya bandkantare från Erikas syskrin som kom här om dagen. Efter mycket fiddlande lyckades jag få till det riktigt bra och OBOY vad det gick undan då! Nu är jag nästan rädd att behöva ta av den så att jag kan sy de andra sömmarna. Jag borde definitivt ha två maskinen, en med bandkantaren redo och en för vanliga stygn… undrar hur jag kan försvara det ekonomiskt *hehe*. Jag använde en färdigklippt lila muddväv som jag köpte tillsammans med bandkantaren så att jag slapp pyssla med att skapa remsor den här gången.
halsringningen färdig och ärmarna också men inte ihopsydda än.
På det första linne valde jag att använda alternativet med brottarryggen eftersom jag själv tycker att dom är bekväma, men sen tänker jag att de borde förhindra axelbanden från att falla ner vid lek och hopp för barnen.
Jag sydde den i storlek 98 utan förändringar och (Lilla har 92/98 men är på den bredare sidan av spektrat) den passade perfekt.
Dagen efter började men jag att försöka rädda de bitar som var kvar och hittade en svart bomullsviscose som var kvar efter min klänning så jag skapade lite nya bitar genom att sy ihop stuvarna och skar sedan ut ett nytt bakstycke.
Nästa projekt borde bli Storas linne men jag ska erkänna att jag är lite trött på det här tyget just nu, fint men fladdrigt, så jag kommer nog att ta en paus och återkomma till det sen.
Nu har flickorna fått ganska mycket så jag tänkte att det var dags för Mellan att få något. På önskelistan stod så klart grönt och eftersom jag inte hade något vettigt jersey-tyg så valde jag att använda meshtyget (som är stretchig) som jag använde till foder till sjöjungfrustjärten och tänkte att det kunde bli ett par härliga och svala shorts (Made by Runis Every day Cozy Pants) åt Mellan.
Jag satte igång och allt gick som smort. Eftersom jag hade en stuvbit kvar fick jag skära ut alla fyra bitarna till benen separat när jag vanligtvis gör det på vikt tyg men det var så pass så bitar så det tog inte så mycket länge tid.
MEN när jag väl sytt ihop benen och vände dom för att beskåda mitt verk insåg jag att det blivit väldigt fel. Jag har tydligen klippt ut två högerben och sytt ihop dom. Så det finns en ficka fram och en bak. Snacka om frustrerande!
Eftersom jag inte har tillräckligt mycket tyg kvar för att klippa ut ett helt nytt vänsterben är det bara att skrota shortsen och använda det till nåt mindre nån gång.
Jag brukar klippa ut och tejpa ihop mina mönster när barnen fortfarande är vakna eftersom det inte är lika mycket av mina saker som behöver vara frame då. Mellan och Lilla tycker det är jättespännande när jag klipper av kanterna på pdf-mönstren så de brukar vara med och titta på. De senaste två tre gångerna har de till och med hjälp mig med skräpet. De står snällt (!) och väntar och tar sedan varannan skräpremsa och slänger i papperskorgen. Dom är bara för söta! Och varje gång de tar en bit säger dom ”min tur”. Jag höll på att garva ihjäl mig första gången. Jag älskar sådana här stunder; jag både får hjälpsam hjälp, de är med mig och att de är så snälla med varandra.
I alla fall så är dagens kreation en T-shirt till Lilla. Eftersom hon är den kladdigaste ätaren av dom alla behöver vi byta tröja på henne flera gånger om dan när hon är som värst (haklappar drar om av) så lite extra toppar behövs alltid till henne. Som vanligt har jag använt ett Made by Runi-mönster och nu är det T-shirt som jag testat.
Tyget har jag sett flera gånger runt i faceboo-grupperna och jag har suttit på Tyg Favoriters hemsida flera gånger och funderat på att klicka hem lite, speciellt den ljusblå, men har avvaktat. Men när jag var på mässan fanns dom där så jag kunde bara inte låta bli! Jag köpte faktiskt både den här och den ljusblå som är french terry. Designen är från Pink Poo och det är precis min typ av fånighet- jag bara älskar dom! Jag är så sugen på Brains-tyget till en kompis men vi får se om/när det blir av.
Mönstret var väldigt lätt och eftersom bandkantaren redan var laddad med lila mudd gick den riktigt snabbt att göra också. Jag tyckte om modellen även om den inte hade behövt vara längre där bak på en så liten men den sitter riktigt bra på henne. MEN jag tyckte att halsringningen blev lite för tajt. Den går på men det är med lite våld man behöver ta av och på den så jag måste fundera på hur jag kan vidga den lite utan att behöva sprätta upp hela kantningen.
Lilla älskade den och beundrade och mjauade åt katterna en bar stund framför spegeln. Hon är inne i en djurperiod just nu där hundar, katter och grisar är poppis eftersom hon kan härma deras ljud och att vi har en del gosedjur hemma. Hundar är fortfarande bäst men katter är på en nära andraplats.
Så här kommer en lång och jobbig historia. Inför våra vänners bröllop här i Sverige bestämde jag mig för att testa att göra en klänning till mig själv. Jag köpte mer av samma tyg som Stora fick på sin långklänning för att vi skulle matcha och sedan köpte jag Made by Runis Summer dress (vuxen och barn). Man kan så klart köpa bar en variant men jag tänkte göra lite fler klänningar till barnen eftersom Storas klänning blev så bra. Tyvärr eftersom att det varit lite mycket i veckan med besök, svensexor och annat har jag inte hunnit sy nåt så jag påbörjade projektet klänning till bröllopet kvällen innan. Jag lyckades skriva ut mönstret och tvättat tyget men inget mer. Så jag gick upp extra tidigt på morgonen och började klippa till sidorna och tejpa ihop mönstret. Jag målade av min storlek och kände mig väldigt nöjd att jag hann med allt innan frukost (bröllopet var kl 15). Vi käkade och sedan satte jag igång igen. Precis när jag skulle börja skära i tyget fick jag ett sms från bruden som frågade om jag kunde ha tärnklänningen på den här bröllopet också (vi trodde inte att det skulle vara tärnor och marskalker på det svenska bröllopet). Så jag gav upp min klänning och slängde istället tärnklänningen i tvätten och på snabbtorkning.
När det var gjort kände jag mig lite snuvad på sytid och var fortfarande sugen på att sy så jag bestämde mig för att göra en klänning till Lilla istället i tyget så att hon och Stora skulle matcha. Sagt och gjort skrev jag ut barnvarianten istället och klippte och klistrade. Jag klippte ut ut tyget och eftersom jag var stressad men på bra humör gick allt så klart inte som det skulle. Jag hade bestämt mig för att fålla ärmhålet istället för att kanta men glömde att lägga på sömnsmån när jag klippte ut, jag in insåg det så klart precis efter klippningen.
Jag valde att inte ta med fickor pga tidspressen som fanns från början och jag försvarar att jag bröt mitt löfte till mig själv (att alltid sy fickor i mina plagg) med att en 2åring inte behöver fickor. Jag har nu reviderat mitt löfte till att alla vuxenkläder ska ha fickor och att barnen kan det bli lite till och från med.
Sedan börjar jag sy ihop och trots att jag lyckats uppehålla barnen med annat ett tag och jag har schasat bort Lilla ett par gånger från maskinen gjorde hon ett blixtsnabbt instick och lyckades få in sitt finger under nålen! Vi båda fick panik och Maken kommer springandes för att hjälpa till. Jag fick bryta bort pressarfoten och tillslut fick vi bort nålen. Den hade gått igenom fingret men på sidan så den träffade inget ben. Hon var så klart ledsen och skärrad och likaså var jag så vi satt och kramades och grät tillsammans en stund i soffan. Jag mådde verkligen så dåligt, jag hade ingen aningen om hur vi skulle få loss henne precis när det hände- det var så läskigt. Sedan fick hon lite alvedon som smärtstillande, vällning och vi la henne att sova sin tupplur. När hon vaknade var hon öm men glad. Hon visade alla på bröllopet sitt plåster men verkade inte bry sig mer än så. Dagen efter drog hon av plåstret och verkade inte bry sig om fingret längre. Men jag blev i alla fall så chockad att jag bestämde mig för at ge upp klänningen och det var ändå dags att börja göra sig i ordning inför bröllopet.
Så jag fortsatte dagen efter när barnen var på lekplatsen för säkerhets skull. Jag bröt av två tvillingnålar och jag fick inte kjolfållen att bli bra, jag tappade riktningen lite så att allt tyg inte lyckades fastna i sömmen så jag fick gå tillbaka med en sicksack på flera ställen. Det kändes som om allt som kunde gå fel gjorde det och jag led verkligen av att behöva sy klart klänningen. Den sicksackade fållen gjorde kanten lite vågigare men det blev bara sött, men det stör mig att det är olika typer av stygn där, men det lär väl ingen annan än jag tänka på.
Eftersom jag glömde sömnsmånen runt armarna blev armhålen ganska stora och djupa. Hon kan fortfarande ha klänningen men jag tycker den ser lite för urringad ut där. Det blev också svårt att få plats med halsringningens kantning och ärmhålets fåll. Jag har nog aldrig varit s glad som när jag äntligen kunde anse den som klar och bara låta den vara!
Lilla blev dock jätteglad även om jag inte är så nöjd. Hon tyckte den snurrade, vickade och gick runt och sa ”dasa, dasa” (vilket betyder dansa) hela tiden.
Stora och Lilla är så fina i sina matchande klänningar. Här är dom i Nordstan och dansar på väg till en affär.
Som den praktiska samlare som man är har jag så klart sparat spillbiten som blev kvar efter jag gjorde Storas cirkelkjol men bitarna som är kvar är ganska små och jag har haft svårt att se vad jag skulle kunna ha för nytta av dem. Men så skaffade jag mig Every Day Cozy Pants från Made by Runi och jag kom på den briljanta idéen att ett par små shorts borde kunna funka.
Jag lyckades få ut alla bitar ill shortsen från 3 av hörnen så nu har jag bara en pyttebit kvar. Jag tycker verkligen det känns tillfredsställande när jag kan använda upp allt av något (jag tänker att det kanske kan bli trosor eller barbiesaker av den sista biten).
Eftersom shortsen var så små gick dom också snabbt att göra. Jag hade lite problem med att få till kantningen av fickorna, de ställer sig gärna upp men det märktes inte så mycket när jag sytt ihop sidorna.
Lilla har storlek 92 men brukar vara för bred för de man köper så jag testade att göra i stl 98 och de satt perfekt. Jag hade svårt att se att dom skulle få en vettig längd (jag hatar korta shorts på flickor) innan de blev klara. Med det här är verkligen ett supermönster, inte för korta eller för långa.
Maken tycker att det är konstigt att fick-sömmarna syns men jag gillar det, det gör det lite intressant tycker jag. Men jag får testa att sy med fristående fickor någon gång.
